Tänkte sumera de 3 dagarna som vi spenderarade uppe i Storsjö. Vi la nästan allt fiske denna tur i Sölvbacka strömmar, ett vatten som jag lärt känna ganska bra då jag jobbade på Storsjö fiskecamp en sommar för en 7-8 år sedan. Detta är en rätt fin skogsälv som är väldigt varierande i sin karaktär. Den börjar med en ca kilometer snabb å stenig ström för att sedan övergå i stora lugna å djupa sel med strömmar å forsar på några hundra meter där i mellan. Varje år tas det här öringar på 5-6 kg, å de var väl dessa som lockade oss mest.
Dag 1 började vi med att reka på de platser vi trodde vi skulle ha bäst chans att komma i kontakt med de prickiga. Vi fiskade även några forsar å nackar på dagen med enbart små harrar å öringar som resultat. När skymningen kom så bytte vi till den lite tyngre arsenalen med tuber å streamers. Det blev dock bara mindre fiskar ändå. Johan fick kvällens största firre, en harr på ca halvkilot som nöp en tub på dryga decimetern.
Dag 2 bestämde vi oss för att åka till Skärkan, en liten lugnflytande å med kristallklart vatten. Orsaken till att vi bytte vatten var pga att vi knappt hade sett ett enda vak dagen innan, å tanken var att fiska harr dagtid å öring på natten.
Vädret var i det närmaste perfekt när vi begav oss, helt vindstilla å lite mulet. Förhoppningarna var på topp. Ska sägas att för att komma åt firrarna i denna å bör det helst vara fint väder då vi skulle fiska en väldigt lugn sträcka som inte har några ståndplatser, så man måste hitta fisken visuellt. De sista 4-5 kilometrarna upp till ån kan man kalla för mycket, men absolut inte för väg. Tog oss ca 30 min att avverka denna sträcka med bil. Alltså snigelfart å slalom åkning mellan mindre berg, vi gav upp å gick sista biten efter den tredje smällen i volvons underrede. Väl framme vid ån så infriades dock våra förhoppningar, dvs fortfarande bra väder å en hel del vakande fisk. Så i godan ro satt vi oss vid strandkanten, riggade våra spön å diskuterade vilka flugor som kunde funka. Vi hann väl göra typ 5 kast var sen öppnade himlen sig å det började att kräk regna. Tack å adjö. Några rejäla smällar till i bilens nedre regioner å vi var tillbaka vid Slövbacka. Halva dagen hade gått å vi hade blött ner oss själva mer än flugorna.
Vi bytte till de större spöna igen å begav oss ner till en inbjudande nacke. Johan fick ta nacken medans jag begav mig nerströmms. Efter någon timmes fiske hade jag inte fått nån större fisk än att den rymdes i min hand trots att jag fiskade med de största tuber jag hade att tillgå. Begav mig tillbaks upp till Johan å tänkte föreslå en annan nacke, då for det upp en öring i 6-7 kilos klassen i ett gigantiskt hopp. Blev inget platsbyte... Nån timme senare hade vi inte sett röken av den stora öringen, eller nån annan fisk för den delen heller...slut på dag 2.
Dag 3 bestämde vi oss för att testa några nya sel å nackar. Det första vi kom till var precis som de övriga vi testat, dvs en kanonfin nacke utan ett enda vak. Efter ett otal byten mellan olika nymfer av varierande tyngd å storlek med enbart några små firrar som resultat bytte vi plats igen. Åkte till ett nytt sel som jag aldrig hade vart till. Även här var det tomt på vak, trots det bytte vi strategi. Här var det en väldigt lugn å jämn ström, så vi hakade efter en stund på några stora nattslände imitationer. Detta gav resultat å vi fick ett par skapliga harrar som fick bli middag. När kvällen kom begav vi oss högst upp på sträckan där älven börjar och som ska vara det hetaste stället för öring. Johan som var fast besluten att ta en bättre öring laddade upp med jätte tub igen, själv hade jag blivit sporrad av dagens framsteg med torrisar å ville försöka på harr istället. Väl på plats så erbjöd Johan mig att börja fiska den "heta" sträckan. Då vi fiskat den första kvällen utan nå nämnvärt resultat tackade jag nej. Tyckte det var bättre att han fick börja med sina tuber så skulle jag smyga efter med lättare grejor efter harr..ärligt talat hade jag väl inga större förhoppningar på öringarna. Hann knappt öppna flugasken innan Johan var i vattnet. TJONG med ett efterföljande HELVETE hördes i från vattnet. Vad fan nu då, hade han en på? Kastet efter satt det en igen å upp kom en vacker öring på ca kilot. Ett par kast senare en på ca 5hg. Tanken kom direkt. Klart som fan att öringen är på G nu när jag ska fiska harr. Men efter att inte ha hört nå mer från Johan på ett per minuter så bestämde jag mig för att vidhålla min plan. Vid fiskets slut kunde jag räkna in ett par fina harrar på 8-9 hg.
Det blev ingen "dunder" resa i kilon mätt, men några hyfsade fiskar blev det dock till sist. Det är dock som vanligt ett rent nöje att göra dessa tripper med Johan (trots att han tog största fisken).
+av+Bild+126.jpg)
